Luftburk

Min livskamrat aka datorn har länge varit småsur. Gnällig. Lätt febrig konstant och ständigt surrande om att livet inte är så kul. Faktiskt. Trams har jag sagt. Skärp dig nu, jag vill surfa, och det vill du med! Har jag snäst till. Och startat nästan alla de jobbiga bildbehandlingsprogrammen samtidigt. Men så kom en deppig, regnig dag och jag kom på tanken att kanske göra något snällt. Så jag köpte en present: luft på burk.

Jag sprutade högtrycksluften på fläktar, i hålrum, bakom batteriet under plastluckor. Och hurra sa datorn! Med en alldeles tyst och lugn och cool stämma. Och hurra sa jag!